“Bara för att för att man har funktionshinder så är man inte helt pucko”

Uppsatsens syfte är att undersöka hur föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning upplever sitt föräldraskap, samt hur professionella uppfattar detta föräldraskap. Vi har använt oss av frågeställningarna; Hur beskriver och upplever föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning sitt föräldraskap? Hur upplever föräldrarna bemötandet från omgivningen? Hur uppfattar professionella föräldrarna och deras föräldraskap? Vi har använt oss av kvalitativ metod med bandade intervjuer. Vi har intervjuat en förälder med intellektuell funktionsnedsättning samt två kuratorer som arbetar inom vuxenhabiliteringen. Kuratorerna har arbetat och arbetar nära föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning. I resultatet har vi tagit upp olika perspektiv på föräldraskap gällande föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning. Granskning och ifrågasättande av föräldrarna är återkommande teman i våra intervjuer, likaså är föräldrarnas oro inför framtiden. Ett annat tema som berörts är dessa föräldrars förståelse gällande familjebildning och exempel har givits på hur de upplever sitt föräldraskap. I resultatet redovisas även våra informanters uppfattningar om svårigheter i föräldraskapet, både praktiska och emotionella. Även nätverkens betydelse för möjligheten för föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning att fortsätta ha vårdnaden om sina barn har berörts, samt hur föräldrarna upplever bemötande från omgivningen. I resultatet framkommer också svårigheter i kontakten med myndigheter där bristande information samt kommunikationsbrist återkommer som teman i samtliga intervjuer. Författarna anser att detta kan beror på och leda till att föräldrarna saknar en känsla av sammanhang (KASAM), något som socialsekreterare eller andra professionella kan hjälpa föräldrarna att uppnå via t ex Empowerment